Idag övervann jag en av mina största rädslor. Kändes bra.

Nu får det räcka. Nu tänker jag inte vandra omkring som ett tomt skal och bara vänta på att något ska hända. Det här är mitt liv, bara mitt och jag kan göra exakt vad jag vill med det. Och detta är inte vad jag vill. Så nu är det dags för förändra. Chokladkakan är slängd, håret ska färgas (och förhoppningsvis klippas) och jag ska sluta tycka så jävla synd om mig själv. Enough is enough.

Ibland undrar jag om det är något med mig som får människorna runtomkring mig att tänka "spring! Undvik att komma nära denna människa!"........

En gång i tiden var jag tydligen en mycket social och framåt tjej som tog för mig i livet. Det var tiden innan jag blev förstörd. Nu är jag apatiskt, avvaktande och livrädd för att folk ska tycka illa om mig. Jag gör allt jag kan för att de ska tycka om mig men det gör dom inte. Inte på riktigt. Inte ordentligt.

Jag har flera kompisar här, det har jag. Men ingen vän. Jag vill ha en vän som jag kan vara mig med. Utan skrupler. Jag förstår inte varför det alltid blir såhär för mig. Alla runtomkring mig har sin "bästis" men jag står alltid ensam kvar. Ingen väntar någonsin på mig, ingen ringer mig och bara vill prata. Ingen vill umgås med mig en längre stund och jag förstår inte varför. Jag är inte otrevlig, jag bjuder gärna in folk men får sällan inbjudningar. Jag tycker verkligen att jag är en rätt trevlig, rolig och allmänt bra tjej men uppenbarligen är inte fallet så. Jag kan inte hjälpa att tänka att ingen vill ha mig och den tanken är så fruktansvärt hemsk att jag knappt kan andas.

Jag förstår bara inte.

Det här kanske inget för mig, just nu. Jag vill fortfarande det jag vill men jag börjar förstå att det kanske är fel tidpunkt. Jag kanske behöver andas lite för att sen komma tillbaka och verkligen njuta. Jag får ta mig en riktig funderare på detta känner jag, men här stannar jag kvar, det är ett som är (rätt) säkert!

Hare gött!

Jag är lite sugen på att veta vilka det faktiskt är som läser det jag klottrar ner så det vore roligt om alla som läste skicka en kommentar med sitt namn? Nu ska jag iväg på seans och sen ska jag käka lussebullar tills jag spricker! Hare gött!

Här blev jag den jag är
Här kommer jag förbli
Här har jag längtat bort
Här har jag känt mig fri
Här har jag blickat framåt
Men ofta tittat  ner
Jag är nog inte det du drömmer om
Men jag är det du ser

Jag har  blivit vald av andra
Det är min hemlighet
Den ena saknar känsla
Den  andra ödmjukhet
Dom hade nåt gemensamt
Jag blundade för det
Jag har  alltid hållit hårt
om dom jag inte orkat med

White and nerdy... that is so me.

Lördag eftermiddag och jag ska strax möta min syster på centralstationen och sen ska vi väl hitta på någon pub eller liknande och supa oss dyngraka. Jag borde vara mer taggad men jag hoppas det kommer så småningom. Gårdagen var väl inte så bra som jag hade hoppats, förfesten hos mig var väldigt trevlig men sen var vi tvungna att traska omkring i hela Uppsala och då nyktrade jag till. Att vara på en klubb med högljudda och ofärskämda studenter när man är nykter är INTE kul. Så jag drog hem runt halv ett, käkade chips och somnade. Friday I´m in love, or not.

Hursom så ska jag fanimej tagga till inför ikväll och vara på bra humör för min systers skull, och min egen. The pity party has to end, it has been going on too long (about ten years to be exact). No more.

Hare gött!

Att vilja ha något man inte kan få.. Story of my fucking life.